Summering och avslut

Som läsare av min blogg märker du att jag inte alltid hållit den aktuell. Nu är projetket i sin form av stipendieprojekt avslutat. Jag skall här göra ett försök att summera det som hänt sista tiden.
Efter de idéarbeten som jag och personalen vid Herrljunga Ledstångsfabrik gjorde tillsammans skissade jag vidare på att antal utvalda idéer. Fabriken byggde sedan prototyper på några av dem. Jag kontaktade underleverantörer och tog in offert på detaljer som behövde specialtillverkas i andra material än trä. Vi hade några olika idéer vi ville gå vidare med.
Det drog ut på tiden en del eftersom fabriken hade fullt upp med beställningar som måste levereras och jag gick mest och väntade att de skulle ha tid att ta tag i utvecklingsarbetet igen.
Till sist enades vi om att gå vidare med endast en av idéer. Det var den idé som helt baserades på trätillverkning. Herrljungafbriken kunde allstå själva klara hela tillverkningen vilken förenklade processen fram till en prototyp.
De tillverkade detta trappräcke för en tillfällig placering i en trappa i ett bostadshus. Här kunde vi fotografera trappräcket för dokumentation och marknadsföring av idén.
Den är nu möjlig att beställa hos Herrljunga Ledstångsfabrik.
Den idén och övriga idéer finns kortfattat redovisade i pdf som kan hämtas på min hemsida. (http://www.makedesign.se/industridesign.html). Jag hoppas att få möjlighet att jobba vidare med även de andra idéerna. Några var mycket intressanta och jag skuelle vilja prova dessa tankar fullt ut.

MIN VÄRDERING AV PROJEKTET SÅ HÄR LÅNGT

Nu har jag levt med denna projetkidé länge. När jag skrev min stipendieansökan hösten 2005 hade jag redan burit på den en längre tid.
Nu känns det angeläget att titta bakåt lite och fundera över om det blev som jag tänkt och trott. Det är visserligen inte färdigt ännu men i alla fall.
I det första steget var min intention att skugga människor med speciella behov i publika miljöer. Min idé var att träffa enskilda, vanliga personer, i stället för utvalda representanter för olika grupper. Genom att samtala med och följa dem trodde jag mig kunna upptäcka produktrelaterade problem som är relevant för många miljöer.
Jag kallade dessa undersökningar för skuggning. Det visade sig svårt att hålla fast vid skuggningsmetoden i den meningen att jag skulle följa efter som en diskret skugga. Det blev mer ett intressant samtal mellan mig och den skuggade om vad som ställde till med svårigheter för dem. Jag tror detta var en bra utveckling men ville även göra mer diskreta observationer och valde då att jobba med det jag kallade anonym skuggning. (beskriv i att ainlägg på bloggen. den kombinationen blev bra.
Väldigt många av de svårigheter vi observerade tillsammans hade inte den tydlig produktrelatering. De var oftare konseskvenser av dåligt genomtänkta miljöer och dåligt underhållav miljöerna.
Mina skuggningar blev lite färre än jag tänkt mig och jag ägnade mer tid åt samtal med personer som arbetar med miljöer på olika sätt, kommunala tjänstemän, arkitekter m fl och åt att läsa hemsidor, medlemstidnignar för hanikappgrupper, facklitteratur om byggande och tillgänglighet. Det finns mycket kunskap att ta vara på.
Denna första fas av kunskapinhämtande var otroligt intressant men till sist var jag tvungen att sätta stopp för den och gå vidare mot ett beslut om vilken produkt jag skulle ägna fas två åt.
Jag hade då ett tiotal produktidéeer att välja mellan och tillsammans med en referensgrupp, Kaj Abbestam, Birgitta Nilsson och Maria Fagrell vände och vred jag på dessa och stannde till sist för trappräcke. Vi var nog alla lite förvånade över valet men det kändes ändå helt rätt.

Jag hade tur att snabbt hitta ett mycket bra företag att arbeta tillsammans med, Herrljunga Ledstångfabrik. Det är ett gäng på knappa 15 personer som tillsammnas äger företaget och mäter, tillverkar och monterar trappräcken över stora delar av Sverige och någon gång utomlands. De är marknadsledande när det gäller lite mer komplicerade räcken. (www.hlf.se)
Mitt arbete tillsammans med dem har varit underbart roligt. De är intresserade och motiverade. Trots att de haft otroligt många beställningar under samma tid som vi arbetat med detta har de tagit sig tid att delta. De är kreativa och inspirerande.
Arbetssättet att, likt andra Design med Omtanke-projekt, lägga mycket tid i början på att bilda ett team som har en gemensam grund av kunskap och insikt i tillgänglighhetsfrågor, miljöhänsyn och gemesamma inspirationskällor såväl som enskilda har varit lika givande här som annars.
Både jag och personerna på Ledstångsfabriken har nu kunskaper som vi bär med oss i projektet och efteråt.

Jag har för avsikt att vidreutveckla detta inlägg framöver.

Produktidéer skapas

Under en halvdagsträff ägnade vi oss åt visionärt arbete.
Jag hade sammanställt en långt bildspel med inspirerande foton, samlat tidskrifter, böcker mm som kunde vara inspirande.
Vi arbetade i grupper på ett brainstormingsliknadne sätt och en mängd olika idéer kom fram, helt nya eller bearbetningar av idéer som kommit tidigare under arbetets gång.
Alla idéer antecknades på stora ark så att alla kunde se dem och de finns bevarande för kommande arbete.

Inspiration, nya material, tekniker o trender

För att söka inspiration åkte några av oss till Råvara - Materialbibliotek i Mölndal och ägnade några timmar åt att titta på nya och nygamla material.

Enskilt och vid någon träff sökte vi nya trender, i heminredning, byggnader och andra områden. Vi såg oss om i vekligheten, i kataloger, tidskrifter och litteratur.

Vi funderade över vart denna inspiration kan leda oss i det fortsata designarbete.

Tillgänglighetskunskap

Vid två träffar ägnade vi oss åt tillgänglighetsaspekter. Den första v dem höll jag en genomgång av vilka olika funktionshinder och andra grupper med speciella behov som kan förekomma. vi pratde om vilka särskilda behov de har i en trappmiljö. Hur kan ett trappräcke ge dem extra stöd och hjälp.

Vid ett annat tillfälle besökt jag coh några represetnatner för personalen SRF, synskadades Riksförbund i Göteborg och fick ytterligae infrmation och fick prova påa tt gå en relativt lång promenad inomhus och utomhus med bindle och blindkäpp. det var inte lätt men det gav insikt om vilka svårigheter som kan uppstå.

ssom avslutning på denna del funderade vi visionärt över vart dettta kan leda oss i fråga om nya produktidéer.

Miljökunskap med Birgitta Nilsson

Vid en halvdagsträff hos Herrljunga ledstångsfabrik kom Birgitta Nilsson från DmO och fördjupade våra kunskaper om Miljöarbete hos företag i allmännhet och hur det skulle kunna appliceras på Herrljunga Ledstångfabrik och deras produkter.
Tillsammans analyserade vi företagts miljöarbete idag coh vad som kan förbättras i framtiden.
Vi avslutade med att visionärt fundera över vad dess nya kunskapere och insikter kan ge oss för nya produktidéer till vårt fortsatta designarbete.

PRAO hos Herrljunga ledstångsfabrik

Under tre dagar följde jag olika delar av mätning, tillverkning och montering

Att mäta upp för tillvekning av ett trappräcke kräver kunskap och erfarenhet. Det är ju sällan som det bara består av raka längder. Det är böjar och stigningar i kombination. Ibland tvingas man mäta trots att trappan och ev. smidesdetaljer som handledaren skall vila på inte är färdigt. Det kanske ligger på golvet. Men det är ofta bråttom för det är i slutfasen på byggprojektet och det gäller att hela bygget blir klart i tid. För att ge anvisningar om tillverkning använd skisser med mått, numreringar och annan information, uppritade mallar på böjar, fotografier mm. Ibland är det samma person som gör uppmätningen som sedan påbörjar tillverkning och kanske slutför och gör monteringen. Men många gånger är det annan person som tar över tillverkningen hemma i Herrljunga. Då gäller det att man har utarbetat ett sätt att kommunicera som tolkas rätt av alla parter.
Oftast är det en och samma person som gör hela tillverkningen, från att välja ut virket till färdig t rappräcke. Det sista momentet ytbehandling utförs alltid av en och samma person.
Många moment i tillverkningen är komplicerade, det krävs skicklighet och erfarenhet.
Trappräcket tillverkas i delar som sätts samman av ”skruv”, en skruv som har gängor i båda ändar. Vissa partier skruvas ihop på fabriken men vissa sätts samman på plats vid monteringen. På väl valda ställen lämnar man ibland lite längre del än vad ritningen säger för att ha viss marginal att ändra på plats vid monteringen. Det kan ha skett förändringar där sedan man mätte.
Man tillverkar runda ledstänger, som ibland monteras med väggbeslag, eller skruvas mot fästen på smidesräcke eller liknande. Man tillverkar ledstänger med olika profiler och ibland med ett fräst spår för att läggas mot längsgående smidesdetalj.
Ibland tillverkar de även hela trappräcken och trappor. Den mesta produktionen går till offentliga/publika miljöer. En väldigt liten del säljs till privatpersoner.

Plan för fortsatt arbete

Den plan jag har för steg två av mitt projekt involverar aktivt personalen på det tillverkande företaget.
Efter att jag vid ett inledande möte förklarat mina intentioner beslöt vi tillsammans om följande upplägg.

1) De ger mig kunskap om sin produktion under några dagars PRAO en djupare inblick i deras tillverkning. Även hur man mäter på plats och sedan slutmonterar hos slutkund.

2) Jag utbildar dem vid några halvdagsträffar i ”design med Omtanke”. Vad innebär tillgänglighet för många människor, vilka särskilda behov kan finnas hos grupper med funktionshinder och vad innebär miljöarbete för ett företag och specifikt kring deras produktion. Jag håller i dessa halvdagsträffar och bjuder in sakkunniga.

3) Vi söker tillsammans inspiration på olika håll. Kan vara nya material, nya tekniker eller trender.

4) Tillsammans omsätter vi i, ett kreativ och visionärt arbete, våra kunskaper och den inspiration vi fått till nya idéer för trappräcken.

5) Jag bearbetar vidare dessa idéer till ett antal designförslag

6) Vi beslutar tillsammans vilken (vilka) idé som skall bearbetas vidare.

7) Jag gör slutbearbetning av idén.

8) De gör prototyp.

9) Därefter skall produkten värderas, presenteras inom DmO och för marknaden.

Kontakt med tillverkande företag

En sökning på nätet gav en lång lista på företag som angav trappräcken i sin profil. Efter närmare granskning var det många som föll bort.
Intressantast var ett företag som heter Herrljunga ledstångfabrik. Verkar vara lagom stor, på lagom avstånd från Götet och med lång tradition bakom sig med trappräckstillverkning. Möjligen lite begränsat eftersom de enbart verkar jobba med trä och enbart med själva handledaren som ligger på räcket. Men värt ett besök.
Ringde och blev positivt mottagen. Jag och en praktikant var där på studiebesök och jag berättade om Design med Omtanke och mitt eget stipendieprojekt. På frågan om de ville delta i steg två ville Vdn som vi träffade föra frågan vidare till de andra i företaget.
Jag skrev samman mina tankar om fortsättningen och skickade till dem efter några dagar. De svarade snabbt ja på att bli min samarbetspartner.
Min plan i stort:
Utbilda mig kring trappräcken, PRAO i fabriken och vid mätning montering.
Utbilda dem kring tillgänglighet och miljöaspekter på trappräcken och trappmiljöer.
Utbilda oss i olika material och andra produkter som kan komma att integreras med trappräcket för att ge mervärden
Tillsammans driva produkt och designutvecklingen framåt

BESLUT om steg 2

I januari var det verkligen dags att bestämma sig för vad steg två, produktutvecklingen, skulle ägnas åt. Trots att jag gärna hade levt kvar i steg 1 en lång tid till. Det finns så många kontakter att ta, så många möten att göra, så mycket mer att lära sig och att förstå. Men nu var tiden ute för den delen. Dag att ge sig ikast med nästa fas.
Jag sammankallade en tillfällig referensgrupp, av personer som arbetar inom Design med Omtanke och som till viss del följt mitt projekt. Jag kom till mötet med en kort presentation av vad jag gjort och ett tiotal förslag på vad jag skulle kunna gå vidare med i steg två. Bland dessa kan nämnas köautomater, inköpsautomater, butikskoncept, trappräcke, förbättrad teleslinga, Brosch ”jag är hörselskadad”, informationsprodukter, .......

Efter den stunds diskussion föll valet på trappräcken. Jag och även de övriga kände oss nog lite förvånade över det beslutet, men ändå ar det självklart på något vis. Det är spännande eftersom det är en i sig ganska enkel produkt, med lång historik, som man inte har ifrågasatt form och funktion på. Vad kan man göra med en så enkel produkt? Kan man ge den mervärden som vi inte anar idag. Eller visar det sig att de är fulländad som den är. Ja, det är frågan det! Vi får se!

Dag för steg två! Känns härligt!

Litteratur jag läst under projektet

Under projekttiden har jag letat litteratur som känts angelägen. För den som är intresserad följer här ett axplock.

På VGRs hemsida www.vgregion.se kan mna hitta fram till flera intressanta dokument. Dels riktlinjer och standard ( http://www.vgregion.se/vgrtemplates/Start____24996.aspx )för hur olika miljöer bör vara för att vara så tillgängliga som möjligt. Jag har läst dessa med fokus på krav där det kanske saknas bra produktlösningar. Genom att läsa dem på det sättet har jag fått några idéer till min idébank på vad jag skulle kunna gå vidare med i steg 2 av mitt projekt. På regionens sidor hittar man också mallar för inventering av befintliga lokaler. Även ur dessa kan man leta idéer på produkter som kan behöva förbättras.

På boverkets hemsida www.boverket.se kan man hitta massor av läsvärt bl a boken ”Enklare utan hinder” med många konkreta exempel på problem och dess lösningar.

Hos den nybildade myndigheten Handisam www.handisam.se kan man hitta en hel del läsvärt. Handisam - Myndigheten för handikappolitisk samordning.

Jag har surfat runt på ett flertal hemsidor för olika handikappgrupper och funnit många intressanta och lärorika sidor. Bl a
De handikappades riksförbund www.dhr.se de
Hörselskades riksförbund www.hrf.se
Riksförbundet för trafik- och polioskadade www.rtp.se
Synskadades Riksförbund www.srfriks.org


Många av dessa föreningar och organsitationer har tryckta tidskrifter man kan prenumerera på, bla har jag läst tidningen
Assistans, tidning om assistenstjänster
Rörelse, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdom
Auris, Tidskrift för Hörselskadade
Reumatiker, tidning utgiven av Reumatierkförbundet
Jagaren, medlemstidning för föreningen JAG och brukarkooperativet JAG.
Hos föreningen JAG (Jämställd Assistans Gemenskap) hittade jag även novellsamlingen ”Utan dig kan jag inte smaka snön”. En mycket läsvärd novellsamling om sampelet mellan brukaren och assistent.


Hrf har gett ut ”Murbräckan” ett verktyg för att riva hinder och skapa tillgänglighet för hörselskadade.

Srf har en mapp om olika förhållande problem och bra lösningar för synskadade.

Dessa källor m fl har inspirerat mig under arbetets gång.

Anonym skuggning

Min idé om att skugga personer på stan, dvs följa personer med funktionshinder i olika publika miljöer för att med egna ögon observera vilka svårigheter de stötte på visade sig vara mer tidsödande än jag tänkt mig. De två skuggningar jag gjorde var mycket intressanta och lärorika för mig. Min förståelse för problematiken blev större vilket jag kommer ha stor nytta av framöver.
Båda de personer jag skuggade var rullstolbundna och hade personlig assistans. Det innebär ju att assistenten kan överbrygga många problem och därmed blir de inte så tydliga.
Jag hade velat få kontakt med människor med andra problem och personer som har tydliga problem men ändå klarar sig på egen hand i publika miljöer. Att få kontakter var det mest tidsödande delen och jag övergick därför till en del till det jag kallat anonym skuggning. Det är inte så spännande som det kanske låter. Det innebär mest att alltid ha ögonen med sig och vara uppmärksam på problem. I vissa fall innebar det att jag satte mig en timma eller två på någon plats där det rör sig mycket folk, exv centralstationen i Göteborg, sjukhusentréer, affärscentra.
Det jag observerad då var att många problem uppstår beroende på dåligt underhåll. Dörröppnare som är ur funktion, gatstenar, trottoarkanter o liknande som spruckit, rört sig och skapat ojämnheter.
En annan problematik handlar om information. Ofta krävs någon form av särlösning för att klara viss tillgänglighet. Tex en hiss för entré till Restaunger mm. De är i dagsläget ofta placerade lite avsides. Saknas det då information där man naturligt rör sig kan det innebära att den inte hittas och restaurangen förlorar gäster och den funktionshindrade förblir hungrig.

Möte med synskadad

Jag fick kontakt med en man, C, som arbetar som ombudsman på synskadades Riksförbund i Göteborg. Han är själv helt blind och arbetar dagligen med frågor som rör synskadade. Vid ett första möte pratade vi om allmänna svårigheter för synskadade och blinda personer.
Är man helt blind är man oftast beroende av andra människor när man skall göra något första gången. Man lär sig att röra sig i samhället och använda sig av olika produkter och utrustningar.
Det är naturligtvis en fördel för dem om inga förändringar sker i invanda miljöer och om produkter av ett slag är likadana var man än stöter på dem, t ex är biljettautomater, bankautomater. Idag finns stora skillnader t o m mellan en och samma banks automater. För information är de hänvisade till vad de kan höra och känna. Taktil information i form av Brailleskrift (upphöjda punkter) Ellen taktil text i form av upphöjda bokstäver kan ge behövlig information, på exv. hissknappar. Det är inte så bra för längre texter och kan ju bara hittas om den blinde känner till var info finns eller på ställen där man automatiskt lägger handen.
Inom gruppen med synskada finns stora skillnader i vilka svårigheter man kan ha att röra sig i samhället och utnyttja olika faciliteter. Men även de är hjälpta konsekvens i utformning över tid och plats. Ledstråk i golv eller liknanden hjälper att finna vägen till viktiga saker. Stora kontraster i ljushet, färg och form tydliggör i miljön.
Viktig information, exv. på bussar, spårvagnar och resemiljöer bör alltid finnas både som text och som högtalarmeddelande. Många andra viktiga punkter i miljöer kan märkas med ljudfyrar, exv övergångsställen.
C arbetar också med ett projekt med syntolkning på museer i Göteborg. Där kan synskadade men även andra låna en speciell spelare och få talad information om utställning. Utöver vanlig museiguidning får man beskrivning av hur man orienterar sig i utställningen och hur saker ser ut. Jag provade en sådan på Stadsmuseet om gamla Göteborg. Jätteintressant. Det gav en inblick i hur det är att inte se (jag blundade delar av utställningen), jag blev väldigt fokuserad på talinformationen och det blev en väldigt intensiv upplevelse. Efter en timma var jag dödstrött. Då smakade kaffe i museets kafé gott.
Vid ett tillfälle var jag med en testgrupp när de testade texter till kommande synguidning för den historiska miljön runt Göteborgs museum och Gustav Adolfs Torg. Det var vinterns kallast kväll, tror jag. Vi frös alldeles otroligt. Det var intressant, både den historiska kunskap jag fick på köpet och att röra sig stadsmiljö tillsammans med blinda och synskadade personer. I vissa lägen fungerade jag som ledsagare åt C, men jag blev på klara med att han och andra får förmågor att höra och på annat sätt ta till sig information om omvärlden som vi andra inte har.
Synguidning kommer att finnas på Röhsska museets permanenta Designutställning. Den skall jag prova. Spännande med syntolkning av något som är så visuellt som design.

Möte med Hörselskadade

Jag fick möjlighet att träffa en grupp hörselskadade vid tillfälle då de ändå träffas för att diskutera något tema och för samvaro.
Med viss undran gick jag dit. Hur skall det fungera att tala till dem som inte hör så bra. Det skulle finnas tolk så det skulle inte bli något problem alls, sa man mig i förväg.
Jag fick tid att sitta och lyssna en stund innan det var min tur. Först då förstod jag att det var skrivtolkning och inte teckentolkning som jag hade trott. Tänk så lätt att ta saker för givet.
När jag sedan skulle berättade om mitt projekt satt jag framför gruppen på 10-15 personer. Två tolkar satt vid sidan av och skrev in allt jag sa. (jag tror de turades om i korta stunder). På väggen bakom mig fanns en stor skärm där texten succesivt växte fram. Framför mig hade jag en mindre skärm så att jag kunde hålla koll på att jag inte pratade för fort utan att de hann med att skriva. Det var knepigt, när jag blev ivrig glömde jag bort att titta på skärmen och tolkarna hängde inte med och när jag gjorde uppehåll i pratande hade jag lätt för att tappa tråden i vad jag sa.
Något annat som också påverkade mig var ju att publiken tittade på den stora skärmen och jag på den lilla vilket gjorde att det var svårt att få ögonkontakt. Det var en mycket ovan känsla för mig och säkert inte alls för dem. Flera gånger kom jag på mig att begränsa vad jag sa för att det inte skulle ta så lång tid i skrivandet. Det är då lätt att tappa bort nyanserna och fördjupningen i det man säger. Detta måste vara något som de ofta hamnar i. Att andra människor inte är vana vid sättet att kommunicera och att det kan begränsa samtalet.

Exempel på svårigheter förh hörselskadade:

De nämde svårigheter kring porttelefoner. I den egna bostaden har de ljussignal/förstärkt ljud för när någon ringer på porten. Men eftersom de inte kan höra vem det är finns risken att de släpper in obehöriga i trapphuset.
Vid besök i hus med exv många företag, kan de ringa på porttelefonen men hör inte om någon svarar innifrån. Önskar någon form av bildtelefon. Det finns säkert, men är inte vanligt.

Någon ville att jag skall ta fram brosch/skylt att bära på sig som talar om att man är hörselskadad så att man slipper förklara i alla lägen. Alla ville inte ha sådan, men en del. Den skall vara snygg och personlig. ( Snälla tala tydligt!)

På exv stationer behövs att utropade meddelanden också visas på skärm. Även ombord på tåg, och spårvagnar mm. Idag finns text om hållplatser på många spårvagnar/bussar men om något inträffar kommer det inte meddelande på skärmen utan bara via förarens utrop.

Larmfunktioner som hesa Fredrik, VMA (viktigt meddelande till allmännheten) måste synas tydligt, även brandlarm mm. Men en av dem hade erfarenhetav att ha missat synligt brandlarm eftersom hon satt djup koncentrerad framför datorn på arbetet. Kan man använda någon form av vibrationslarm. (måste väl sitta på personen.) Det finns vissa system för detta. Värt att undersöka vidare hur de fungerar och om de behöver förbättras.

Viktigt med god akustisk miljö. Mattor, på golvet, textilier.
Det är viktigt att ljud absorberas och inte studsar omkring och ger eko.

Min fråga, Finns det problem kring personliga hörapparater? Vindbrus kan stör, har man hår utanför hörapparaten är det en fördel, bromsar vindbrus, men för mycket hår gör det tätt och man kan få rundgång. Även mössor och andra huvudbonader kan påverka.

Komna så här långt fick vi avbryta oss för vi hade dragit över tiden rejält för tolkningen (beställs för viss tid).

Skuggning B

(Andra projekt har tagit uppmärksamheten en tid och så kommer det att vara mest hela oktober. Några små aktiviter kommer i alla fall att pågå i detta projekt och i november blir det sedan bättre fart igen.)

Jag ändrar "numreringen" tilla tt bli bokstavsföljd. Det känns personligare att få ge personen en "intial" istället för ett nummer.

Skuggning av person, i texten kallad B.
B är rullstolsburen och har hjälp av assitent.

Eftersom vi skulle till ett större köpscentra ganska nära bostaden kunde B välja permobil.
Den kan komma upp i hastigheter bra bit över promenadtakt men för min och assistentens skull körde B i lagom takt. Det tar en liten tid att lära sig att köra en permobil skickligt. Denna reglerades med Joystick.
Jag observerade en stor vilja hos bilister att stanna vid övergångställen och släppa fram. Större än jag brukar uppleva som fotgängare. B höll med om att så kan det nog vara, men sa också att det är ofta tex andra kunder i affärer mm visar dålig förståelsen, tränger sig före mm.
Vi tog oss till köpcentrat. Stor snurrdörr var inget problem men det gäller att vara säker på handen sa B annars kan man lätt köra för nära så att dörren stannar tillfälligt.
Vi provade en liten specialbutik där varorna trängdes på hyllor, lösa stolar mm. Här var det inte lätt med permobil. Det gick att komma en bit in men inte hela vägen. Att nå varor för att titta på dem hade nog inte varit enkelt. Permobilen tog upp nästa hela den lediga ytan i butiken. B fick backa ut och det var trixigt att göra det. Andra som ville in i butiken fick vänta utanför tills B rullat ut.
Köpcentrats öppna ytor är stora och plana och ställer inte till några problem.
Vi ger oss in i en porslinsaffär. Inget problem att komma in, stora ytor i början men här och var blir det trångt och det kräver långsam körning och god kontroll. Vid ett ställe kör B på några kaffekoppar staplade på golvet under en butikshylla. Det låter mycket men inte går sönder. Det är de bakre hjulen på permobilen som tar i. Dessa sitter ganska långt bakom föraren och det är inte lätt att ha exakt kontroll över dem. Vi ser oss omkring och ser att butiken har gjort likadant på många ställen, ställt varor direkt på golvet under butikshyllor. För att de skall synas överhuvud taget står de lite längre ut på golvet än butikshyllan. Verkar var en mycket olämplig placering. Många kunder kan inte komma dit ner och det måste vara svårtstädat i lokalen. Vill man titta på saker längre upp på hyllan är det en klar risk att man stöter till och förstör varorna. Vem betalar? Affären hoppas jag, men det är inte roligt i alla fall för den som har sönder något. Så vare sig man har permobil eller inter är det en klart olämplig placering. (Tror jag skall ta en kontakt med butiken och påpeka)
Vi var inne i en heminredningbutik av mellanstorlek. En del av butikslayouten byggde på att man som kund rörde sig i en ringform. Men på ett ställe smalnade det av och permobilen var plötsligt för stor. Efter en hel de trixande kunde B vända permobilen. Annars hade B fått backa hela vägen tillbaks med många svängar.
Nu behövdes en fika.
Vi fastnade för ett café som låg som en ö mitt på köpcentrats golvytan. Disken är hög som en bardisk. De flesta kakor mm står ovanpå disken i små burkar och ställ. Dem ser man inte särskilt bra från permobilens normalläge. Personalen är tillmötesgående, visar och berättar. Vilka kaffesorter som finns står stort och tydligt på en tavla högt upp. Syn tydligt för oss alla. Efter viss vånda har vi lyckat bestämma oss om vilka läckerbitar vi skall smaka. Personalen lyfter snällt alltihopa till den plats vi vill sitta. Vi flyttar en av de lösa barstolarna och B rullar intill. Näsan hamnar mot bardisken ungefär. Tur att hela sätet på permobilen kan höjas så att B kommer till samma nivå som oss andra där vi sitter och dinglar med benen. Med en annan rullstol hade det inte gått.
Sedan rullar vi hemåt. En permobil syns sämre än en gående vuxen person på den stora parkeringplatsen. Vi diskuterar den typ av flagga man sätter på barnens cyklar. Dess funktion skulle vara bra just här men ett annat utseende och flexibilitet eftersom den kan vara i vägen i andra sammanhang. Vi pratar också om backspegel eftersom permobilen skjuter ut långt baktill och man kan ha svårt att ha koll. Kanske även backspegel på vanliga rullstolar för att ha ögonkontakt med assistenten.

Väl hemma provar jag att köra permobil. Principen är inte så svår men att precisionsköra är svårt.

Nästan hela vår runda finns på videon som jag skall kolla igenom senare.

Skuggning 1

Jag insåg snabbt att det jag kallade skuggning av person blev allt annat än skuggning. Det blev ett samtal hela vägen där videokameran blev ett perfekt verktyg för dokumentation av samtal och av olika krångligheter i miljön. Personen jag följde använder rullstol och har begränsad syn samt epilepsi. Det blir många fällor i miljön.
Det första större problemet, spårvagn in till centrum av Göteborg. I de nya låggolvsvagnarna kan man relativt lätt rulla in en rullstol. Men ..... när kommer det en sådan spårvagn. Det kan man inte veta i förväg. Vi fick vänta förbi två spårvagnar, innan rätta sorten kom. Det var regnigt och blåsigt. Någon hade ”roat” sig med glas inne i väntkuren, så där kunde vi inte gå in. Glassplitter kan lätt punktera ett rullstolshjul. Men det kom en spårvagn och vi kom med. Att rulla på och komma till rullstolplatsen gick snabbt och enkelt i mina ögon. Den här gången var det inga andra människor på den platsen. Men så är det inte alltid. Här kan vara barnvagnar, rullatorer, väskor och stående passagerare. Alla visar inte så stor hänsyn att de flyttar sig. Ibland startar spårvagnen innan man är på plats och då gäller det för assistenten att snabbt ställa sig så att rullstolen ”säkras” hjälpligt med fötterna.
Epilepsi kan utlösas av ljusflimmer. Precis det hände när spårvangen startade vid en hållplats och alla lysrören flimrade till i startögonblicket. Här gäller det att komma ihåg att blunda vida varje start.
När vi skulle av hade en barnvagn och en massa folk hamnat mellan oss och dörrarna. Då är det bara att snällt be dem stiga av för att släppa ut. Det gjorde de men man kan förstå mamman med barnvagnen som sedan hade svårt att komma in igen.
Det börjar bli vanligare med bra fasningar mellan trottoar och gata. Däremot är de ibland så ologiskt placerade, man får runda runt och sick-sacka sig fram. Trottoarer och gångstråk är ofta ojämna. Ser man inte upp (eller rättre sagt ner) så är risken stor att man kör emot och det blir tvärnit. Vid varje ojämnhet tvingas assistenten att trycka ner handtagen bak för att väga upp de små främre hjulen Ojämnheter känns också som skakningar för den som sitter i rullstolen och den som kör.
Vissa gator har gatusten men med gångstråk av planare stenar. Dessa var tyvärr inte avpassade för rullstolens mått utan hjulen hamnade på gatstenen. Det blir som att köra på tvättbräda.
Vi prövade vissa affärer i sta´n. Vid någon möttes vi direkt av rulltrappa. Assistenten fick åka upp och fråga. Hänvisades till hiss med ingång i grannfastigheten. Vi hade svårt att hitta den, efter viss rundfrågning visade det sig att den befann sig innanför dörren märkt ”personalingång”. Det hade tydlig känsla av bakingång. Men vi kom upp, tryckte på den lilla ringklockan och blev insläppta. Butiken var bra, luftiga utrymmen, gott om plats och mestadels rullbara ställningar.
Blinkande ljus, som varning för kollektivtrafik vid övergångsställen mm är en ständig risk för epilepsianfall. Det gäller att hela tiden vara uppmärksam.
Vi var inne i Nordstans köpcenter, bra golvbeläggning, ibland trångt med folk men annars ofta bra utrymme.
Vissa köpdiskar alldeles för höga, kan inte se över, når inte att betala osv.
Kundvagnar i matbutiker blir lite krångligt. Assistenten kör ju rullstolen. Med lite krångel kan personen i rullstolen klara av att köra kundvagnen. Vi provade en variant med ställning för att haka på den vanliga plastkundkorgen. Det fungerade OK. Personen i rullstol klarade att nå för att lägga i varorna själv. Men att nå varorna på hyllor är inte lätt. Många är för högt upp och andra för långt ner.
Även vid betalning kan de uppstå problem. Svårt att komma nära och lägga upp varorna, att nå fram med pengar, betalkort mm. Vissa kortläsare kan vinklas och då blir det momentet lättare.
----
Jag skall framöver sätt mig och titta igenom Videofilmen och se om där dyker upp mer kunskap att ta vara på.

Möte med hörselskadad

Häromdagen mötte träffade jag en hörselskadad kvinna. Hon har haft sina hörselnedsättning länge så erfarenheten av hur det fungerar är lång. Hon är duktig på att avläsa talet från läppar.
Något som hon sa återkommer ofta är problemet med hörselslingor. Det skall finnas i publika lokaler tex hörsalar, mötesrum, biografer mm. Hennes erfernhet är att det är många ställe det faktiskt inte finns, eller är de sönder och/eller ingen vet hur de fungerar och vaktmästaren har gått hem för dag. Ja orsakerna är många men resultatet det samma, den hörselskadade får svårt att ta del av utbudet. Behöver produkten förbättras, driftssäkrare och användarvänlig. Vad finns och vem tillverkar? Detta måste jag kolla vidare?
Hon sa också att väntetider till hörcentral och öronklinik är alldeles för långa och att det kan vara svårt att få tolk dvs TSS (Tecken Som Stöd) och skrivtolkar vid behov.
I offentliga miljöer som butiker, restauranger mm är musik som ligger som en ridå ett problem. Man kan inte höra samtal eller viktiga ljudbudskap för de drunknar i musiken. Detta är vanligt även i TV program.
Det är i många sammanhang stor skillnad om man är Döv eller hörselskadad. Samhällets insatser, möjligheter till specialskolor, hjälpmedel mm skiljer. Vissa personer med grav hörselskada "klassas" som döva i dessa sammanhang.
På min fråga om det är svårt att lära sig teckenspråk sa hon att det var det. Synd, för annars tycker jag att man skulle lära ut det på ett tidigt stadium, förskola. Min son stötte på det i treårsålder och var mycket fascinerad. Jag tror det passar barn i den åldern.
Jag hade en upplevelse i Stockholm i våras som var så annorlunda för mig. Jag klev på en buss fylld av skolungdomar som alla kommunicerade med teckenspråk. Några av dem hade även uppe "mobiltelefon" där kommuncierade via tecken. För mig en ny produkt men det kanske det inte alls är. Det var så speciellt med den enorma livligheten i rörelse inne i bussen, men helt utan ljud. Det kändes lugnt och harmoniskt. Ljud kan vara stressande. Jag undrar om döva personer upplever mindre stress beroende på att de inte har all ljudstress. Eller har de andra stressfaktorer av att inte höra, en oro att missa något?
Jag har haft lite mailkontakt med HF (Hörselskadades förening) i Göteborg. Skall fördjupa den kontakten.

Möte på Grunden Media

onsdagen 23/8 var jag på Grunden media.
I enlighet med Göteborgs handikapplan Synvändan vill Föreningen Grunden i Göteborg utveckla sin verksamhet för att bättre kunna möta behoven från vår målgrupp som är personer med intellektuella funktionshinder.Grunden Media är en mycket produktiv verksamhet där vi samarbetar med andra professionella mediaföretag i olika arbeten. Detta har givit oss möjligheter till praktisk utbildning av människor i mediabranschen. Grunden Media är en daglig verksamhet enligt LSS (lagen om särskilt stöd), startad genom ett Allmänna Arvsfondsprojekt 1997. Media arbetar idag med filmare, reportrar, designers, tekniker inom media yrken.
Vi samatalade kring vad som är krångligt i samhället om man har ett intellektuellt funktionshinder. De personer jag träffade verkade inte ha så stora problem. Men att lära sig nya saker tar lite längre tid för dem. Tex om affären dä man handlar möblerar om kan de vara svårt under en lång tid att hitta det man vill ha. Om de känner på sig att de skall till en miljö med mycket information, exv om de skall till ett sjukhus, tar de med sig någon vän som hjälper dem att hitta.
Bank på internet ledde till att någon av dem kunde sköta sin egen ekonomi (utan Gode man), men om banken gör stora förändringar på hemsidan så uppstår problem. Det kan ta lång tid att lära sig det nya. De önskar här att när förbättringar görs så skall de likna det som fanns förut.
Samtalet pekade mot att information är viktigt område för dess grupper. Utformning och placering av skyltar och annat är viktigt. Bra om miljöer och produkter är självinstruerande, utforamde så att ingen tvekan råder om hur de skall hanteras. Detta är ju en fördel för alla männsikor.
Jag bad dem hålla utkik efter krångligheter framöver och rapportera dem till mig.
Kanske återkommer vi med fler möten. Jag skulle gärna vilja följa en person med intellektuellt funktionshinder för att förstå mer hur deras vardag kan te sig.

Möte med Unga rörelsehindrade på Dalheimers Hus

Vid ett första besök på Dalheimers Hus i Göteborg träffade jag Kristina och Lisbet som arbetar för Unga rörelsehindrade. Samtalet slutade med att de påföljande dag skulle ta upp mitt projekt med sin styrelse och bjuda in dem till en träff med mig.
Denna träff hade vi igår, 23 augusti. Där jag träffade 6 tjejer med rörelsehinder och några av dem hade också andra funktionshinder.
Jag ville få kunskap om vilka krångligheter som rörelsehindrade kan stöta på i publika miljöer. Jag berättade om mitt projekt, de berättade för mig vilka svårgheter de kan stöta på.
Det handlar mycket om att det är för trångt på olika ställen, exv i affärer. Att manövrerar en rullstol el permobil i trånga affärsgångar år svårt. Att dessutom kunna få med sig en kundvagn blir ännu svårare. Många gånger får en assistent ta över fler uppgifter än vad som skulle vara nödvändigt. Kanske finns de många som skulle klara sig utan assistent om miljöerna vore bättre utformade.
Höjder på olika inredningar är också ett problem. Att nå över bardisken för att beställa en öl på puben, eller att nå för att knappa in koden (bla på systemet) vid betalning med bankkort (annars måste man högt säga sin kod till kassörskan som knappar in). Att nå varorna i butiken. Trösklar kan vara ett hinder, hissar finns inte i butiker, man får åka varuhiss.
Provhytter för små, prova i på lagret, händer ofta.
Trenden med barstolshöjd även på caféer mm är ett problem.
Presentbutikern coh andra "mysiga" butiker för trånga, tänk om man river ner.
Bättre skyltning efterfrågas. Vid sysnskada, och för att slippa kryssa runt för mycket.
Vissa banker mm har höj och sänkbara diskar. Oftast sköts de av pesonalen från deras sida men bra i alla fall.
Hiss som följer trappan känns bra, man upplever mindre särbehandling, kan följa sina vänner uppför trappan. Finns nog på konserthuset. (jag skall kolla det)
Många butiker har alldeles för starkt ljus, trend mot vitare ljus, ibland blinkande likt discobelysning. Kan orsaka epelepsianfall.
Konstigt att även nybyggda lokaler som Hard Rock kafé har så många små trappor och nivåskillnader.
Snurrande dörrar svårt, alternativen svåråtkomliga ibland.
Får betala fullt på exv Universeum trots att vi inte kan se / uppleva allt. Universeum är svårt med skyltning, de syns dåligt, särlösningar för att ta sig fram.

På min uppmaning att vara visionära, vad skulle de drömma om vore möjligt får jag följande svar: att det fanns rullband överallt där det finns rulltrappa idag, aldrig trappor på utsidan av hus, riklig tillgång på handikapptoaletter, inga gångytor med gatsten.
Jag tyckte nog inte att det var så stor visioner men visst kan det vara så att en lösning på de vardagliga problemen är en vision idag.
Som en av dem sa i början av träffen, det är svårt att nämna vad som är problem. Lättare att nämna det som inte är problem idag. Man blir lycklig när något fungerar.
En vision till som kom var om fler rullstolsplatser på tågen. Som det nu är finns det vanligen en plats per tågset till Stockholm. Tänk om den är bokad ellr man vill resa två rullstolburna vänner samtidigt. Även på spårvagnar blir det fullt. Rullstolar och barnvagnar konkurrerar om utrymmet. Varför måste alla stiga på där det låga insteget på vagnen är, kan inte de som kan gå i trappor ta de andra ingångarna så vi slipper trängas. Eller bättre - alla ingångar borde vara lågt insteg på.
Efter två timmars träff avslutatde vi. Några av dem kan tänka sig att jag får "skugga dem" då de skall ut på stan i några sammanhang. Jag eller de tar kontakt framöver.

projektintr, juni, juli aug 2006

I böjan av Juni fick jag stipendiet och kunde börja fundera på hur detta skulle läggas upp. Troligen skall vi som fått stipendie medverka nästa år när nya stipendier delas ut. Då skall vi redogöra för vad vårt arbete lett till. Eftersom det är ett stipendie finns inga absoluta krav på måluppfyllesle. Vi har en större frihetgrad att successivt lägga upp projektet som vi önskar. Men naturligtvis skall grundtanken bibehållas. Det är en ovan situation att inte ha en uppdragsgivare med absoluta krav på slutresulatet.
Ett år känns långt men det gäller nog att få fart. Jag började redan före semester att söka kontakter med personer med funktionshinder. Letade hemsidor för föreningar som arbetar inom området och information om hur olika myndigheter mm arbetar med dessa frågor.Jag hittade massor av tänkvärd information. Många är engagerade. Är kanske allt reda åtgärdat som går att åtgärda?
Beställde hem en del material. Böcker , broschyrer. Bla Boken "Utan dig kan jag inte smaka på snön" som innehåller noveller om brukare och personliga assistenter. Jsg både grät och skrattade när jag läste den. Rekommenderas.
Ju närmre semestern det led desto svårare var det att få kontakt med folk. Det kanske är dags att även jag tar semester. Känner mig taggad att arbeta vidare men det är svårt när inge finns på plats och familjen redan har semester. Jag tar väl ett par veckor ledigt.
SEMESTER-------------------
Det blev längre än jag tänkt mig. min man fick ryggskott så jag beövdes hemma. Efter tre veckors ledighet var jag tillbaks igen.
Nu finns folk på plats igen. Börjar boka in en del möten för närmsta tiden. Forts följer snart..........men nu är det dags att gå hem för dagen.

Bakgrund, Design med Omtanke, mm

Design med omtanke är ett projekt inom Västra Götalandsregionensom drivits sedan 2001. Målsättning är att göra offentliga miljöer mer tillgängliga och att dessa platser skall vara så miljöapassade som möjligt. I projektet har man ävfn vidareutvecklat arbetsmetoden för sådan förändringsprocesser. stor tyngdpunkt läggs i början. Alla som berörs skall få chansen att sätta sig in vad det innbär och kunna påverka förändringen. De som yrkesmässigt abetar med förändringe, arkitekter, designers, och andra yrkesgrupper ges grundläggande utblidning i tillgänglighetsfrågor och miljöfrågor. läs mer på www.designmedomtanke.com.
I början av Dsign med Omtanke arbetade vi med förbättringar i fem offentliga miljöer. Jag var ansvarig för arbetet med entrén till borås Kulturhus, ett arete som pågick under flera år. Vi gjorde en gedigen behovsanalys och lade fram förslag till förbättringar. Några av dem har genomförts och andra fick stå tillbaks pga det ekonomiska läget. Fler förbättringar av den miljön kommer troligen att genomföras de närmsta åren.

Jag heter Maria Schmidt Larsson och arbetar som industridesigner i eget företag, Industridesign MSL, inom företagsgruppen Make Design. Jag har fått ett arbetsstipendie av västra Götalandsregionen. Det ingår i projektet Design med Omtanke som regionen drivit i ca 5 år.
Mitt Jag skall använda mitt arbetsstipendie i två steg, där steg 1 handlar om problemletning och steg 2 om problemlösning, med målsättningen att öka tillgängligheten i samhället.
Jag avser att i kontakt med personer med olika funktionshinder analysera var det uppstår problem för dem i den offentliga miljön. Vi börjar i samtal i grupper eller enskilt. Senare vill jag finna några personer som kan tänka sig att jag följer dem i vardagen. Jag har en problemletarförmåga utöver det vanliga. Jag är problemfixerad på det sättet att jag ser problemen och genast inser att detta skulle behöva lösas på ett annat sätt. Därför tror jag att jag finner problem som andra missar eller är hemmablinda för.
I steg 2 skall jag söka kontakt med företag som vill utveckla lösningar på problemen. Med olika kreativa metoder skall jag tillsammans med brukare/målgrupp och de anställda på företaget söka oss fram till innovativa lösningar. Dessa skall utformas på ett så miljöriktigt sätt som möjligt.
På denna blogg kommer ni att kunna följa projektet i kortfattade kommentarer. Jg vill gärna ha dina kommentarer och din hjälp. Är du funktionshindrad? Eller kanske jobbar du som personlig assistent? Har du stött på krångligheter i offentlig miljö?
Berätta vilka krångligheter du stött på, du behvöer inte ha lösningarna. Berätta gärna också vilka drömmar du har? Det där du absolut skulle vilja vore möjligt för dig, men som inte är det idag.
(med offentlig miljö menar jag ute- och innemiljöer som ägs av stat, landsting och kommuner exv bibliotek, fritidsanläggningar, gator och torg mm, men även privatägda lokaler som vänder sig till allmännheten exv butiker, resturanger mm.)
Jag fick stipendiet i början av sommaren och har påbörjat arbetet lite grann. Inom de narmsta dagarna kommer jag att skriva en sammanfattning av vad som hänt hitintills.